Illamående och trötthet, v.7+4
Usch, det tär verkligen på en att vara trött hela tiden. Jag slänger ur mej såna enorma gäspar så det känns som att munnen ska vrängas på mej. Vissa stunder känns det som att jag bara vill lägga mej ner och dö en stund. Ibland måste jag gå ifrån i 5-10 minuter för att ta en tupplur. Jag fattar inte hur man kan vara så trött.
Sen så har vi illamåendet, det kommer ju också som bonus i vissa graviditeter. I min första graviditet mådde jag bara lite lite illa, i andra graviditeten var det värre. Jag var tvungen att vara hemma en hel vecka från jobbet för att ta igen mej och sova bort det. Den här gången känner jag väl ungefär som jag gjorde förra gången fast lyckas ändå rätt bra att hålla illamåendet i schack. Jag äter då och då och har inte behövt använda mina armband ännu. Jag försöker att härda ut så länge jag kan. Sist var illamåendet som värst i v.9 och den entrar vi på tisdag. Jag fasar lite för det faktiskt. Jag försöker att ha en positiv inställning till det hela och hoppas därför att jag inte ska behöva må så illa. Oftast kommer det när jag är hungrig och hungern smyger sej inte direkt på utan den kommer som ett skott. Sen blir jag även illamående när jag äter oftast. Jobbigt läge alltså.
Idag ska vi på kalas. Då lär det bjudas på en del godsaker, usch. Jag kan ju inte låte bli, så sitter jag där sen och mår illa som en gris. Äh, det är smälla man får ta.
Jag längtar tills jag får en lite större kula på magen så det syns att jag är på tjocken och när jag kan känna Pytte sparka och framför allt när mannen kan känna pytta sparka. Det är så mycket man längtar till.
Förresten så har jag börjat fundera på ifall man kanske skulle göra ett KUB-test. Jag vet inte riktigt för och nackdelar med att göra eller inte göra det. Någon som har erfarenhet kanske?
Vad skulle man i så fall göra med ett eventuellt negativt besked? Att få veta att barnet inte är friskt eller har kromosomavvikelser. Skulle man då gå och oroa sej hela graviditeten över hur framtiden skulle bli. Hum, jag får nog ta och diskutera det där med barnmorskan nästa gång.
Sen så har vi illamåendet, det kommer ju också som bonus i vissa graviditeter. I min första graviditet mådde jag bara lite lite illa, i andra graviditeten var det värre. Jag var tvungen att vara hemma en hel vecka från jobbet för att ta igen mej och sova bort det. Den här gången känner jag väl ungefär som jag gjorde förra gången fast lyckas ändå rätt bra att hålla illamåendet i schack. Jag äter då och då och har inte behövt använda mina armband ännu. Jag försöker att härda ut så länge jag kan. Sist var illamåendet som värst i v.9 och den entrar vi på tisdag. Jag fasar lite för det faktiskt. Jag försöker att ha en positiv inställning till det hela och hoppas därför att jag inte ska behöva må så illa. Oftast kommer det när jag är hungrig och hungern smyger sej inte direkt på utan den kommer som ett skott. Sen blir jag även illamående när jag äter oftast. Jobbigt läge alltså.
Idag ska vi på kalas. Då lär det bjudas på en del godsaker, usch. Jag kan ju inte låte bli, så sitter jag där sen och mår illa som en gris. Äh, det är smälla man får ta.
Jag längtar tills jag får en lite större kula på magen så det syns att jag är på tjocken och när jag kan känna Pytte sparka och framför allt när mannen kan känna pytta sparka. Det är så mycket man längtar till.
Förresten så har jag börjat fundera på ifall man kanske skulle göra ett KUB-test. Jag vet inte riktigt för och nackdelar med att göra eller inte göra det. Någon som har erfarenhet kanske?
Vad skulle man i så fall göra med ett eventuellt negativt besked? Att få veta att barnet inte är friskt eller har kromosomavvikelser. Skulle man då gå och oroa sej hela graviditeten över hur framtiden skulle bli. Hum, jag får nog ta och diskutera det där med barnmorskan nästa gång.
Magen v.7 nångång
Kommentarer
Trackback
